Stockholms blodbad

Detta är en av många artiklar
som behandlar olika aspekter
av Sveriges historia. För en
översikt av Sveriges historia,
se följande artiklar:
Tidsaxel
Förhistorisk tid
Vikingatiden
Äldre medeltid
Folkungatiden
Unionstiden
Äldre vasatiden
Stormaktstiden
Frihetstiden
Gustavianska tiden
Den konstitutionella
ståndsförfattningens tid
Från representationsreformen
till unionsupplösningen
Från unionsupplösningen
till krigsslutet
Efterkrigstiden
Se även:
Sveriges regenter
Svenska krig
Svenska freder

Blodbad (massavrättning) 7 november, 8 november och 9 november 1520 av bl.a. större delen av Sveriges högfrälse efter att Stockholm tvingats ge sig för danskarna och Kristian II, i Sverige kallad Kristian Tyrann, skulle låta sig krönas till "Sveriges rätte arvherre och kung".

Om beslutsprocessen bakom det yttre förloppet finns inga direkta källor, vilket bidragit till skilda tolkningar och en omfattande vetenskaplig debatt. Tydligt är att Kristian velat få avrättningarna att framstå som en kunglig plikt till följd av kättardomen, vilket även motiverade hans avsteg från amnestilöftet; avtal med kättare saknade enligt kanonisk rätt giltighet. Från denna utgångspunkt framstår ärkebiskopen som den drivande bakom blodbadet. I själva verket uppvisar dock rättegången som kättarprocess flera brister. Uppfattningen att kungen själv varit initiativtagare och drivande kraft bakom processen och avrättningarna har därför framförts av flera forskare. Med denna tolkning framtonar Stockholms blodbad som ett målmedvetet försök att röja presumtiva motståndare ur vägen och skrämma andra till underkastelse.

Vissa ställer sig tveksamma till tanken att det var kung Kristian som bar ansvaret för avrättningarna. Skulden för avrättningarna skulle enligt dessa istället ligga hos den hämndgirige Gustav Trolle, som framför allt ville hämnas Stäkets rivning, fast detta var beslutat i en riksdag år 1517.

Gustav Trolle var danskvänlig i en tid när Sverige egentligen sedan länge önskade komma ifrån Kalmarunionen, vilken tillkom efter att drottning Margaretas son Olof dog (personalunion), och hon lyckades ta över makten i alla tre riken. Unionen styrdes snart från Köpenhamn (Köpenhamn blev først hovedstad 1536), medan Sturarna agerade riksföreståndare i ett Sverige som alltmer vill nå självständighet.

Alla svenska adelsfamiljer, däribland Gustav Vasas föräldrar kallades till Stockholm för att deltaga i kröningsfesten.

Efter tre dygns festande, den 7 november 1520 sägs att kung Kristian lät stänga alla stadens portar och utlysa utegångsförbud.

Kungen frågade ärkebiskopen Gustav Trolle om han kunde gå med på en uppgörelse, vilket han vägrade. Förhören hölls hela natten och på morgonen hölls en rättegång där Erik Trolle agerade åklagare och domare, och dömde flertalet till döden.

Sören Norby och Otto Krumpen försökte hejda avrättningen men Kristian och Erik Trolle genomdrev den ändå.

De halshöggs på Stortorget i Gamla stan under de nästföljande tre dagarna. Frälse riddare avrättades med svärd, borgare med yxa, och de fattigaste med hängning.

94 personer avrättades, vilket var 1,5 % av Stockholms invånare.

Riksråd, rådsherrar, biskopar, frälsemän och borgare. Alla som kunde tänkas hota den danske kungen dödades. Blodet rann ner i rännstenen och likhögarna låg kvar i två dagar tills de brändes. Man grävde även upp Sten Sture d.y.s lik och brände det.

Ansvarig bödel var officeren Jörgen Holmuth från Tyskland.

Avrättade:

(ordningen skall vara först 2 biskopar, sedan 14 frälse, därefter 3 borgmästare, 14 rådmän, och övriga borgare i Stockholm.

Mattias Gregersson, biskop i Strängnäs,
biskop Vincentius
Erik Abrahamsson Leijonhufvud d.ä riksråd.
Erik Knutsson (Tre Rosor) Hövitsman på Kalmar slott
Erik Johansson (Vasa) riddare och riksråd, far till Gustav Vasa.
Nils Eskilsson (Banér) riksråd.
Bengt Persson Gylta riksråd, väpnare.
Joakim Brahe riksråd
Johan Månsson (Natt och Dag) riddare
Anders Ruth, rådman
Anders Karlsson, rådman
Olof Hansson, rådman, borgare på Köpmannagatan i Stockholm.
Hans Vävare köpman
Lars Hass åskådare som började gråta under avrättningen, varpå han genast avrättades också.
Lambrect, bårdskärare (Frisör, rakade en kund när han blev utsläpad på torget och halshöggs)
Erik Johansson, landbo i Rydbo (på Gustav Vasas fars ägor)
Erik Kuse, slottsfogde i Stockholm.

Senare avrättades:

Hemming Gadh halshöggs i Finland
Sven Hök avrättad och fyrdelad i Vadstena
Peder Smed avrättad och fyrdelad i Vadstena
Peder Ribbing i Jönköping
Lindorm Ribbing i Jönköping
De båda bröderna Ribbigs söner, 8 och 5 år gamla.

Bland de avrättade och brända fanns Gustav Vasas far och många släktingar. Allt gods och alla gårdar som de avrättade hade ägt konfiskerades till kronan. Gustav Vasa, som tillfälligt hade slagit sig ner på släktgården Rävsnäs i Södermanland fick höra att danska knektar var efter honom och var nu tvungen att fly för sitt liv upp till Dalarna.

Se också: