Stig Dagerman
Stig Dagerman, svensk författare och journalist, född 1923, död 1954.
Stig Dagerman var en av de mest framträdande författarna inom den svenska 40-talismen. Dagerman växte upp hos sina farföräldrar i Älvkarleby, eftersom hans far inte hade råd och möjlighet att försörja honom under den tiden. (Fadern arbetade som bergsprängare nere i Stockholm) Modern hade fött Stig på gården och där spenderat några månader med sitt barn, innan hon lämnade gården för att aldrig komma tillbaka.
Tvärtemot mytbildningarna kring det plågade geniet Dagerman beskrev han denna barndomstid som den lyckligaste i hans liv. Senare flyttade han ner till sin far i Stockholm. Redan vid trettonårsåldern sökte sig Stig Dagerman till syndikalismen och anslöt sig till Syndikalistiska Ungdomsförbundet. Dessa värderingar skulle han komma att bära med sig under hela sitt liv.
Inom ungdomsförbundet visade sig Stig Dagerman vara en skribent av rang, och var för en tid en av redaktörerna för Storm. Senare skulle han komma att få jobb på Arbetaren, där han bl.a. skrev krönikor och dagsedlar. Med tiden skulle han komma att bli kultursidans redaktör.
Endast 22 år gammal debuterade han 1945 med sin första roman Ormen, en löst sammanfogad berättelse med skräcken som grundtema. Kritiken var extatisk, och redan nu fick han epitetet genialisk författare. Snarare än en roman kan 'Ormen' sägas vara flera noveller på samma tema, alla kring temat skräcken och ångesten, och alla utspelandes sig i barackmiljö.
Stig Dagerman sade upp sig från sitt jobb som kulturredaktör på Arbetaren, och blev nu författare på heltid. Fyra år av hektisk produktiviet inleddes. 1946 kom hans andra roman, skriven ute i August Strindbergs gamla stuga ute på Kymmendö. Romanen hette De dömdas ö och måste sägas vara det mest svårtillgängliga Dagerman någonsin skrev. All form av realism har här förkastats till förmån för en vidrig mardrömsliknande öde ö, där sju skeppsbrutna inväntar döden. Alla bär de på inre sår som omöjliggör alla försök till kontakt med varandra. I varsitt kapitel får var och en av de skeppsbrutna sina psykologiska porträtt virtuost målade, för att i ett långt avslutande kapitel gå sitt öde till mötes. Språket är fyllt av symboler, meningarna långa och ångesten så stark att bokens idéer stundom riskera att hamna i bakgrunden. Samtidigt som ångestskildringarna är mer råa här än någon annanstans är det också den mest politiska roman Dagerman skulle komma att skriva.
1947 gjorde Dagermans första drama premiär på Dramaten, Den dödsdömde. Men det var inte det enda som hände med denna produktive författare under detta år. Han hann också med en novellsamling Nattens lekar som fick god kritik, och en samling reportage av efterkrigstidens Tyskland för Expressens räkning samlades i Tysk höst. Denna reseskildring innebar också Dagermans publika genombrott, delvis beroende på den ursinniga uppgörelsen med det starka tyskhatet som hade brett ut sig i flera länder, delvis beroendes på att artiklarna var mer lättillgängliga än mycket av Dagermans tidigare verk.
http://www.ne.se/neimage/193241.jpg
Biografi
Bibliografi
