Stenbock

Alpstenbock från Lüzern

1. Stenbock (Capra ibex ) är en art inom getterna. Stenbocken återfinns i bergiga områden i Euroasien och nordafrika och var under slutet av nittonde århundradet nästan utrotad, men har därefter repat sig. Bockarnas horn kan bli upp till en meter långa. Förekommer i Europa i tre underarter, Alpstenbock, Iberisk stenbock och Bezoarget, den sista är stamform för tamgeten.

2. Släkten Stenbock är också två svenska adelsätter, en utslocknad och en grevlig, svensk adelsätt nr 12 på Sveriges Riddarhus.

Den äldre Stenbockssläkten, känd sedan medeltiden, härstammar från Johan Skytte från Ikornathorp (Småland), som levde på 1300-talet. Hans sonson Gustaf Olofsson (Stenbock) dog på 1490-talet utan manliga arvingar.

Gustaf Olofssons dotter Anna var gift med riksrådet Arvid Knutsson till Torpa i Västergötland, vars son Olof Arvidsson (Stenbock), upptog sin mödernesläkts vapen och blev stamfader för den yngre Stenbocksläkten.

Släkten blev, med dennes son Gustaf Olofsson (Stenbock) friherrlig vid Erik XIV:s kröning samt grevlig 1651. Släkten började använda namnet Stenbock i början av 1600-talet. Alla levande Stenbockar härstammar från fältmarskalk Magnus Stenbock.

Se även:

• Stenbockska palatset