Sten Eriksson Leijonhufvud
Sten Eriksson Leijonhufvud , riddare och riksråd, son till riksrådet Erik Abrahamsson Leijonhufvud d.ä och Ebba Eriksdotter (Vasa), död 5 oktober 1568.
- upphöjdes i friherrligt stånd vid Erik XIV:s kröning 1561.
- skickades 1563 att uppgöra frieriet emellan Erik och prinsessan Kristina av Hessen, men blev i Danmark kvarhållen och återkom ej förrän efter två år till Sverige.
- När Eriks misstroende mot högadeln förvärrades, var Sten Eriksson bland de misstänkta, varför han fängslades och fördes till Uppsala, där han med nöd och näppe undgick att dela Sturarnes öde vid Sturemorden. Erik XIV hade nämligen befallt, att endast »herr Sten» skulle skonas, och i ovisshet, om härmed menades Sten Eriksson, eller Sten Axelsson Banér skonade knektarna båda till livet.
- Vid hertigarnas (senare Johan III och Karl IX) uppror övergick Sten Eriksson på deras sida och åtog sig jämte Pontus De la Gardie att ta Erik XIV tillfånga i Stockholm. Erik XIV, som var i kyrkan, skyndade till slottet, och när Sten Eriksson försökte avskära honom i flykten, sårades han av en drabant med en hillebard, så svårt att han avled den 5 oktober 1568.
Barn:
(Hans barn skrev sig Lewenkopf, senare utbytt mot Lewenhaupt)
- Axel Stensson Leijonhufvud född i Jönköping 1554
