Riksdagen
Riksdagens plenisal
Riksdagen, Sveriges riksdag, benämning på Sveriges parlament. De folkvalda på riksnivå samlas i riksdagen, som har 349 ledamöter och leds av en talman.
| Table of contents |
|
1.1 Frihetstiden
2 Se även1.2 1809 års författning 1.3 Tvåkammarsystem 1.4 Rösträtten 1.5 Enkammarsystem 1.6 Jämviktsriksdag 1.7 Fyraårig valperiod 3 Extern länk |
Historia
Redan år 1435 kallade man till ett möte i Arboga för att diskutera och besluta om rikets angelägenheter. Arboga möte har därför ibland kallats Sveriges första riksdag. Men först vid Gustav Vasas två riksmöten i Västerås 1527 och 1544 kan man tala om en riksdag med representation av de fyra stånden – adel, präster, borgare och bönder. Själva termen riksdag kom i bruk under 1540-talet.
På 1600-talet skapades fastare regler för riksdagen. Utskottsväsendet växte fram. Bestämmelser infördes om vilka som skulle kallas till riksdagen och vid vilka tillfällen riksdagen skulle inkallas.
Det karolinska enväldet, vars införande skedde i samverkan med riksdagen, försvagade riksdagens ställning. Riksdagen blev ett lydigt redskap i kungens händer.
Frihetstiden
Desto större dominans fick riksdagen under frihetstiden på 1700-talet, då i stort sett all makt koncentrerades till ständerna. Ett partisystem – hattar och mössor – och en parlamentarism, som företer vissa likheter med nutidens, växte fram. Traditionerna i det nuvarande riksdagsarbetet, särskilt inom utskotten, går tillbaka till denna tid. Detta ständervälde, slutligen försvagat av ekonomiska kriser, ståndsmotsättningar och korruption, föll samman när Gustav III genomförde sin oblodiga statsvälvning år 1772. Makten gled sedan undan för undan över i kungens händer.
1809 års författning
År 1809 fick Sverige en ny författning. Den föreskrev en delning av makten mellan kungen och riksdagen, som fortfarande bestod av de fyra stånden. Även domstolar och myndigheter fick en självständig ställning och JO-ämbetet inrättades. Maktdelningsläran, som skilde mellan lagstiftande, dömande och verkställande makt, utövade stort inflytande på 1809 års regeringsform som, låt vara med stora ändringar, kom att gälla t.o.m. år 1974. Riksdagsordningen tillkom år 1810.
Tvåkammarsystem
Under åren 1809–1974 gjordes viktiga förändringar i författningen för att även de framväxande nya samhällsklasserna skulle bli representerade. År 1865 avskaffades ståndsriksdagen och ersattes med ett tvåkammarsystem. Första kammaren valdes indirekt genom landstingen och de största städernas kommunala församlingar. Den ansågs representera "bildningen och förmögenheten". Endast män var dock valbara på grund av ålders-, inkomst- och förmögenhetsvillkor.
Vid val till andra kammaren var rösträtten begränsad till män och för rösträtt krävdes innehav av fast egendom eller erlagd skatt på en årlig beskattningsbar inkomst. Valbar var den som hade rösträtt och fyllt 25 år, vilket innebar att endast 21 procent av rikets alla män över 21 år hade rösträtt till andra kammaren.
Rösträtten
Rösträttsfrågan kom att debatteras livligt från 1860-talet, då krav på en i praktiken allmän rösträtt fördes fram. Allmän rösträtt för män vid val till andra kammaren genomfördes år 1909. År 1921 blev rösträtten allmän och lika för män och kvinnor, och inte förrän då blev riksdagen fullt ut en demokratisk representation för hela folket.
Jämsides med den allmänna rösträtten utvecklades och accepterades allmänt det parlamentariska styrelseskicket, som innebär att regeringen för sin existens är beroende av riksdagens stöd.
Enkammarsystem
År 1971 övergavs tvåkammarsystemet och en kammare med 350 ledamöter infördes. Samtidigt gjordes utskottsväsendet om. Systemet med olika utskott för lagfrågor respektive budgetfrågor övergavs och 16 utskott för olika ämnesområden, fackutskott, inrättades. Tre år senare, 1974, fick Sverige en ny författning. Parlamentarismens principer skrevs in i författningen och talmannen tilldelades en central roll vid bildandet av regeringar.
Jämviktsriksdag
Olägenheterna med ett jämnt antal ledamöter visade sig ganska snart. Vid riksdagsvalet år 1973 fick de socialistiska och borgerliga blocken 175 riksdagsplatser var. Detta resulterade i att flera beslut i riksdagen kom till med lottens hjälp.
Den 10 januari 1975 hölls riksdagens högtidliga öppnande som fr.o.m. detta år kallades riksmötets öppnande, i det provisoriska riksdagshuset vid Sergels torg. 1975 års riksmöte varade endast under vårsessionen eftersom riksdagens arbetsår ändrades från att tidigare ha omfattat en vår- och en höstsession till att omfatta en höst- och en vårsession. Den 15 oktober 1975 öppnades således 1975/1976 års riksmöte och fr.o.m. 1976/1977 års riksmöte har kammaren 349 ledamöter.
Fyraårig valperiod
År 1994 fattade riksdagen två viktiga beslut, dels att valperioden skulle förlängas från tre till fyra år, dels att budgetarbetet skulle effektiviseras. Det senare innebär att budgetåret numera löper på kalenderår samt att budgetpropositionen läggs fram och behandlas under hösten.
