Riddare

Riddare kan vara:

Nutida "riddare", dvs. ryttare som med tidsenliga kläder utövar tornerspel: se http://www.riddare.nu

Riddare kan vara något slags bakverk.

Riddare kan vara någon typ av spelpjäs.

Riddare kan vara en medlem i en riddarorden.

Riddare kan vara en idag levande person som är medlem i adelsätt introducerad på riddarhuset

Riddare kan också vara en död, historisk person som verkligen dubbades till riddare på riktigt:

Den sortens verkliga riddare bör vara dokumenterad med namn och årtal för dubbning. Det är inte så många.

Den högsta medeltida svenska titeln utanför kungahuset var riddare, och det var nog bara män av gammal, rik frälse familj, som kunde bli riddare. '''

I Sverige har bara kungen kunnat dubba riddare''', så det handlade också mycket om relationen till honom. Möjligen kan här striderna mellan Sverkerska och Erikska ätterna ha bidragit till att fler kunde dubbas. Men fler stupade också på slagfälten.

Mycket skrivs om unga hjältars dubbning till riddare efter blodiga slag. Men redan vid Alsnö stadga år 1280 krävdes två komponenter, att man var jordägare och krigstjänst. Ställde man upp en häst med riddare (tung rusttjänst) blev man skattebefriad och kallades frälse. Det kunde också vara tvärtom, att en sven eller fotsoldat som kämpat tappert i strid förlänades jord, riddartitel och skattefrihet i av kungen.

Det feodala samhället krävde en jämn fördelning av herremän i bygderna för att upprätthålla administration och kontroll av befolkningen, något som den lokala medeltida riddaren eller svennen gjorde i samarbete med den lokale prästen. De svenska herremän var snarare arbetsgivare och därmed överordnade prästen.

Men Herremännen fick inte bli så mäktiga att de hotade kungens makt. Alsnö stadga preciserar hur många ryttare med hästa ett följe fick bestå av för olika ämbetsmän. Vem som helst fick inte rida runt med hundratals män i sitt följe. Kungen är fortfarande så svag att hans riddare kan vara en allvarlig konkurrent om han inte ser upp. Jarlarna blir i denna tid nästan ett ärftligt ämbete, och när den siste Eriken dör blir den siste Jarlen Birger Magnusson automatiskt regent, fast inte kung. Det får däremot hans son bli.

Vid tillkomsten av Magnus Erikssons landslag år 1347 delas riddarna in i tre klasser: rådsherrar, riddare och svenner. Fortfarande kunde teoretiskt en rik bonde ställa upp med en häst och bli riddare och frälse om han inte redan var det. Sverige drabbas av pesten år 1350 med kända verkningar, befolkningen raderades och mark blev fritt att bruka.

Man får inte glömma att Sverige vid denna tid var orienterat Österut. Så här skriver en finsk släktforskare om sin förfader, Finlands första riddare: "En av mina stamfäder, Nils Olofsson av Sountaka i Tyrväntö kapellförsamling i Tavastland, har gått till historien som Finlands första riddare, nämnd år 1396-1415. Han blev dubbad till riddare vid Erik av Pommerns kröning år 1397 i Kalmar". Läs mera: http://home.swipnet.se/kgdata/riddare.html

År 1435 blir riddarklassen en politisk sak när adeln blev ett av de fyra stånden, men Sverige är oroligt, den bråkiga folkungaätten dör ut. Få riddare dubbas när Sverige åter saknar kung som kan dubba riddare. Och de dog hela tiden ut. Under Sten Sture d.ä regering som riksföreståndare fanns bara en riddare i Sverige, och det var han själv, så när kung Hans av Danmark valdes till svensk kung år 1497 dubbades hela 104 män och tre pojkar till riddare, de flesta var svenner tidigare.

Dubbade:

Erik Johansson (Vasa) (far till Gustav Vasa)

"Pojkarna":

Sten Sture d.y
Erik Gyllenstierna
Eskil Gyllenstierna

Hans regeringstid var kort, och avlöstes av 20 år utan kung. Vid Stockholms blodbad år 1520 halshöggs en stor del av svenska riddare.

År 1523 kröntes Gustav Eriksson som Gustav I Vasa. Mellan år 1528 och år 1540 dubbade han 16 riksråd. Han dubbade av okända motiv bara riddare fram till 1544.

Av Gustav Vasa slagna riddare 12 januari 1528

Ture Eriksson Bielke
Erik Joakimsson Flemming
Ivar Joakimsson Flemming
Bengt Nilsson (Färla)
Birger Nilsson (Grip)
Karl Eriksson Gyllenstierna
Peder Olofsson Hård
Knut Andersson Lillie
Måns Bryntesson Lilliehöök
Måns Johansson (Natt och Dag)
Lars Siggesson (Sparre)
Johan Turesson (Tre Rosor)
Nils Olofsson (Vinge)

19 januari 1536

22 augusti 1544

Per Joakimsson Brahe

Vid sonen Erik XIV kröning år 1561 utsågs de första tre grevarna och friherrarna. Man behövde mer prestige, mer titulatur, Sverige ansågs ha brist på aristokrater som kunde representera och imponera vid utländska besök.

Men det blev bara tre riddare som kunde motsvara kraven på antal generationer av förfäder inom frälset för att bli grevar. Och bara en av dem, greve Per Brahe dä, överlevde Erik XIV koleriska läggning någon längre tid.

Sveriges första dubbade grevar 1561:

riksrådet och riksmarsken Svante Sture
riksrådet och riksrådsmästaren Per Brahe dä
riksrådet Gustaf Johansson Tre Rosor.

Dubbade riddare vid kröningen 1561:

Hans Kyle

När upphörde riddarna att finnas till? Eriks bror Johan III utfärdade vid sin kröning år 1569 adelsprivilegier som gjorde adelskapet ärftligt för de som var riddare eller de som som fick adelskap genom brev från kungen. Och då är det inte riddare längre, då bildas den svenska adeln.

Den sista slagna riddaren i Sverige: var Georg Fleetwood.

Litteratur

Karl Löfström, Sveriges riddarordnar, (Borås 1948)

Länkar

Riddarslag under Vasatid -Alla riddare mellan 1521 och 1654