Kristian II
 | |
| Regeringstid, Danmark och Norge: | 22 juli 1513-20 januari 1523 |
| Regeringstid, Sverige: | 1 november 1520-augusti 1521 |
| Kröning, Danmark: | 11 juni 1514 |
| Kröning, Norge: | 20 juli 1514 |
| Kröning, Sverige: | 4 november 1520 |
| Valspråk: | Så var det beskikket |
| Drottning: |
Elisabet av Österrike (i Danmark och Norge från 12 juli 1515) |
| Företrädare, Danmark och Norge: | Hans |
| Efterträdare, Danmark och Norge: | Fredrik I |
| Företrädare, Sverige: | Sten Sture d.y
(riksföreståndare) |
| Efterträdare, Sverige: | Gustav Eriksson (Vasa)
(riksföreståndare) |
| Födelsedag: | 1 juli 1481 |
| Födelseplats: | Nyborgs slott, Danmark |
| Dödsdag: | 25 januari 1559 |
| Dödsplats: | Kalundborgs slott, Danmark |
| Begravningsplats: | Sankt Knuts kyrka, Odense, Danmark |
Kristian II, född 1 juli 1481, död 25 januari 1559 kung av Danmark och Norge 1513-1523, kung av Sverige 1520-1521.
| Table of contents |
|
2 Myten om Kristian den gode 3 Litteratur |
Biografi
Kristian II föddes 1481 på slottet i Nyborg som son till kung Hans av Danmark och Kristina av Sachsen.
Kristian är i Sverige känd som Kristian Tyrann (om myten om "Christian den Gode", se nedan).
Om beslutsprocessen bakom Stockholms blodbad finns inga direkta källor, vilket bidragit till skilda tolkningar och en omfattande vetenskaplig debatt. Tydligt är att Kristian velat få avrättningarna att framstå som en kunglig plikt till följd av kättardomen, vilket även motiverade hans avsteg från amnestilöftet; avtal med kättare saknade enligt kanonisk rätt giltighet. Från denna utgångspunkt framstår ärkebiskopen som den drivande bakom blodbadet. I själva verket uppvisar dock rättegången som kättarprocess flera brister. Uppfattningen att kungen själv varit initiativtagare och drivande kraft bakom processen och avrättningarna har därför framförts av flera forskare. Med denna tolkning framtonar Stockholms blodbad som ett målmedvetet försök att röja presumtiva motståndare ur vägen och skrämma andra till underkastelse.
Vissa anser dock att Sveriges egen biskop, Gustav Trolle, till stor del låg bakom Stockholms blodbad. Dessa anser att Trolle låg bakom besluten av avrättningarna på stortorget, och att skulden lagts på Kristian, samt att Gustav Vasa av politiska skäl myntat ordet tyrann.
Han hyste en för tiden otypisk sympati för "folket", vilken stärktes av kärleken för en söt holländska, kallad Dyveke, som blev hans frilla 1507 eller 1509.
Kristian valdes till regent under herredagarna (möte mellan representanterna från de tre kungarikena), i Köpenhamn 1513. Danskar och Norskar krävde att hans efterträdare skulle vara valbar, medan svenskarna var emot valet av Kristian som kung över huvud taget.
"Vi har" sa de, "valet mellan fred hemma och strid här, eller strid här och fred hemma, och vi föredrar det förra", varför ett beslut om arvsriket förskrevs.
Kristian gifte sig 1515 med Isabella av Burgund barnbarn till kejsar Maximilian av Österrike. Men han vägrade ge upp sin kärlek och förhållande till Dyveke, och först med hennes mystiska död 1517 fick det ett slut, vilket löste de diplomatiska förvecklingarna med kejsaren Karl V av Österrike.
Kristian lät emellertid avrätta Torben Oxe, som på goda grunder påstods ha mördat Dyveke, och efter detta mötte han få hinder att att nonchalera adeln och lyfta upp "vanligt folk" till vikitiga politiska poster. Hans rådgivare var Dyvekes mor Sigbrit, en talangfull administratör och ekonomiskt geni.
Hon själv medverkade till att finna effektiva medarbetare utanför adeln, och bildade nav i medelklassens råd, som konkurrerade med rigsraad (det danska riksrådet). Missnöjet bland adeln var stort, och de hänvisade all inpopulära åtgärder till "den stinkande Holländskan som förhäxat kungen".
Under tiden förberedde sig Kristian för det oundvikliga kriget med Sverige, där det patriotiska Sturepartiet, anförda av den valda riksföreståndaren Sten Sture d.y, som utmanade den danskvänliga ärkebiskopen Gustav Trolle.
Vinsten, i samband med slaget på Åsunden och Sten Sture d.y död efteråt, försatte Sveriges opposition ur spel, och Kristian kunde nu vidta mått och steg för sin kröning i Stockholm 1520.
Men hans och Gustav Trolles ostrategiska behov av hämnd i samband med Stockholms blodbad omintetgjorde segern, och banade väg för upproret mot Kristian tyrann, Sveriges självständighet från Kalmarunionen, och Vasaättens suveränitet. När Kristian skriftligt försökte motivera massavrättningarna som ett sätt att undgå än värre bestraffningar av påven, förklarade han dem åt andra hållet, inför påven, som ett av honom ej sanktionerat hämnd av svenska undersåtar. Man anar Gustav Trolle bakom Kristian tyranns splittrade beteende.
Med ett öppet revolterande Sverige, och en ökad skattepress på Danmark och Norge för att finns resurser att bekriga Sverige, var det också svårt att behålla ett folkligt stöd för unionen även i Danmark. I själva verket började Kristians populäritet dala, och Jylland gick till revolt, och erbjöd den danska kronan till hertig Fredrik av Holstein. i januari 1523 varvid Kristian bagav sig utomlands.
Åtta år senare, 24 oktober 1531, försökte han återta Danmark, men hans flotta splittrades längs Norges kust, och den 1 juli 1532 kapitulerade han vid freden i Oslo, till rivalen, hertig Fredrik av Holstein, som lät fängsla honom, först i Blå tornet i Köpenhamn, och sedan på Kabendborgs slott. Efter 27 års fångenskap dog han i januari 1559.
Gift 12 juli 1515 med Elisabet av Österrike.
- Dorothea av Oldenburg född 1520, gm Fredrik II av Pfalz
- Kristina av Oldenburg född 1521 gm 1) Franz II Sforza av Milano 2) Franz av Lothringen.
Myten om Kristian den gode
Enligt en populär svensk myt skulle Kristian II i Danmark vara känd som "Kristian den gode", eller på danska "Christian den Gode", och i vissa varianter av myten "Kristian den folkkäre" eller "Kristian bondevän". Detta är dock felaktiga uppgifter, som helt saknar historiska belägg. Denna myt eller faktoid förekommer endast i Sverige. Enligt danska historiker hade Kristian II över huvud taget inget tillnamn i Danmark. "Jeg synes, De skulle protestere, naeste gang den svenske radio påstår noget så grebet af luften, der kunne opfattes som om danskerne billigede [gillade] det Stockholmske blodbad.", säger den danske historikern Mikael Venge, som har författat artikeln om Christian II i Dansk Biografisk Leksikon (1979).
Myten om Kristian den gode uppstod under andra hälften av 1900-talet, och omhuldas idag främst av skånska lokalpatrioter.
Källa: Gunnar richardson, "Kristian II - Tyrann eller den gode?", Dagens Forskning, 2002-05-13 Länk
Litteratur
Företrädd av:
Hans
Danska regenter
Efterträdd av:
Fredrik I
Företrädd av:
Hans
Norska regenter
Efterträdd av:
Fredrik I
Företrädd av:
Sten Sture d.y
(riksföreståndare)
Svenska regenter
Efterträdd av:
Gustav Eriksson (Vasa)
(riksföreståndare)
