Hillebard
En hillebard var ett medeltida hugg- och stötvapen, bestående av ett l,5-2,5 meter långt skaft på vilket det var fäst en järn- eller stålklinga kallad bila, upptill försedd med en lansspets, baktill med en hake. Med haken försökte vapnets bärare, hillebardjären, fatta tag i fogarna på riddarens rustning för att rycka av honom från hästen. Under 1600-talet var hillebarden allmänt ett underofficersvapen och användes i några länder som sådant in på 1700-talet.
