Heliga Birgitta
Heliga Birgitta
Birgitta Birgersdotter känd som den Heliga Birgitta, författare, teolog, klostergrundare, helgon och skyddspatron för Europa. Född 1303 som Birgitta Birgersdotter, dotter till Upplands lagman Birger Persson till Finsta, död 23 juli 1373 i Rom. Både genom sina föräldrar och genom sin make hörde hon till de politiskt ledande kretsarna i det medeltida Sverige. I sitt inre brottades hon med det utåtriktade världsliga livet som hörde till hennes ställning och en längtan efter ett enklare, mer inåtvänt liv.
Redan under sin tid med maken Ulf Gudmarsson levde hon ett fromt liv enligt hennes själasörjare magister Mathias. Bland annat företog makarna tillsammans en pilgrimsfärd till Santiago de Compostella år 1341. På vägen i den franska staden Arras insjuknar Ulf, men när läget är som svårast uppenbarar sig det franska nationalhelgonet Saint Denis för Birgitta och lovar att maken inte ska dö. Det gör han inte heller omedelbart utan de kan återvända hem.
Väl hemma dör Ulf år 1344 (eventuellt år 1346). Birgitta fördelade då sina egendomar till arvingarna och till fattiga för att själv leva enkelt i anslutning till klostret i Alvastra. Antalet uppenbarelser tilltog och hennes själasörjare - först magister Mathias senare Peter Olofsson föreståndare vid helgeandshuset i Skänninge och Peter Olofsson prior vid Alvastra kloster - nedtecknade och översatte dem till latin.
I uppenbarelserna fick hon uppdrag av Gud, Kristus och Maria att föra ut budskap till såväl politiska som kyrkliga ledare. Men där finns också dialoger med helgon, döda och med personer inom familjen, när hennes son Karl, en elegant och självmedveten politiker, gjorde ett besök i Rom sade Birgitta när hon mötte honom: Questo cuore, vilket hjärta. Och man antar att hon menade: Ditt arma syndiga hjärta – är du fortfarande densamme som förr?
Birgitta begav sig 1349 till Rom, i syfte att av påven få tillstånd att grunda en ny klosterorden, detta trots att påven sedan 1309 residerade i den franska staden Avignon. Redan i Sverige hade hon i en uppenbarelse fått veta att hon skulle få se påven och kejsaren mötas i Rom. En för tiden helt osannolik händelse som ledde till en del munterhet när hon talade om sina förväntningar som nyanländ i Rom.
Där fick hon först bo i ett palats nära basilikan San Lorenzo in Damaso. En närmast osannolik hedersbetygelse för en vanlig pilgrim som har att göra med att hon när hon passerade Milano å det kraftigaste fördömde ärkebiskopen, fursten och tyrannen i staden Giovanni Visconti. Detta föll en kardinal i smaken som därför upplät ett palats åt henne.
I Rom drar hon sig inte för att säga vad hon anser om det andliga förfallet där, något både kardinaler och vanligt folk får erfara. Dessutom ägnade hon sin tid åt att skriva till påven i Avignon och kräva att han skulle flytta tillbaka.
År 1368 inträffar det osannolika. Påven Urban V har återvänt till Rom och den 21 oktober möts han och kejsar Karl IV av Österrike i staden. Birgitta kan lämna sin klosterregel till påven som mottar den för granskning. År 1370 blir den godkänd i en reviderad version som Birgitta troligen inte var särskilt nöjd med. Dessutom beslutar Urban V att återigen lämna Italien av säkerhetsskäl, något som Birgitta absolut inte kunde acceptera. Hon profeterar att han ska drabbas av ett hårt slag från Gud och bli sjuk. Det blir värre än så, när Urban vistats i Avignon ett par månader blir han svårt sjuk och senare dör han.
År 1371, vid sextioåtta års ålder, påbörjar hon en vallfärd till det Heliga landet. Vägen går via Neapel och Cypern. I Neapel dör hennes son Karl som vållat henne mycket bekymmer, innan han hinner begå äktenskapsbrott med drottning Johanna av Neapel. Sonens öde verkar ta Birgitta hårt, men senare får hon en uppenbarelse som intygar att han förlåtits tack vare hennes börner och tårar.
När hon återkommer till Rom våren 1373 var hon försvagad av sjukdom och den 23 juli avlider hon. På hennes egen befallning förs hennes kvarlevor tillbaka till Sverige och Vadstena. 1377 flyttar påven Gregorius XI till Rom och Birgittas själasörjare och vän biskopen Alfonso av Jaén ger ut den första upplagan av hennes Uppenbarelser. 1378 sker ett förnyat godkännande av hennes klosterregel och 1384 kan klostret i Vadstena invigas på den mark som skänkts för detta ändamål av kung Magnus Eriksson.
Processen för att kanonisera Birgitta inleds 1377 och avslutas 1391 med att Birgitta helgonförklaras. År 1999 upphöjs heliga Birgitta tillsammans med Katarina av Siena och Edith Stein till skyddshelgon för Europa.
Orden Birgitta grundade finns kvar än idag och kallas Den helige Frälsarens orden (Ordo Sancti Salvatoris), i dagligt dal birgittinorden. Birgittas kvarlevor finns idag i ett relikskrin i Vadstena klosterkyrka.
Litteratur
- Birger Bergh ”Heliga Birgitta : åttabarnsmor och profet”, Lund : Historiska media 2002.
- Birgit Klockars ”Birgittas svenska värld”. Stockholm : Natur och kultur 1976.
- Bridget Morris ”St Birgitta of Sweden”. Woodbridge : Boydell 1999.
- Hjalmar Sundén ”Den heliga Birgitta : Ormungens moder som blev Kristi brud”. Stockholm : Wahlström & Widstrand 1973.
Barn:
- Karl Ulvsson till Ulvåsa, delaktig i upproret mot Magnus Eriksson
- Märta Ulfsdotter Boberg
- Katarina Ulfsdotter, Katarina av Vadstena
- Ingeborg Ulfsdotter
- Birger Ulfsson
- Bengt Ulfsson
- Gudmar Ulfsson
- Cecilia Ulfsdotter
