Frälse

Gårdar kallades frälsegårdar eller Frälsegods.

Värdsliga frälset Den i Sverige äldsta kända beteckningen för de personer eller ätter som senare skulle komma att bli Sveriges adel. De kallas herre till sina respektive frälsegårdar. Det värdsliga frälset instiftades år 1275 vid Alsnö stadga, utfärdad av Magnus Ladulås. Vid tiden för att Svenska Riddarhuset blir en institution och politisk del av Sveriges regering, introduceras frälsesläkterna, de tillhör då Sveriges adel och benämns adelsätter, de riktigt gamla kallas också uradel. De ätter som inte har manliga medlemmar i livet kallas utslocknade.

Andliga frälset

Biskopar och liknande som förvaltade kyrkliga egendomar vilka inte behövde betala skatt.

Frälsegård

En frälsegård var skattebefriad. Under gården låg mindre gårdar s.k. frälsehemman. Frälsegårdar ägdes bara av frälset, senare kallat adeln. Se också jordnatur.

Frälsebönder

kallas också skattefrälse. Självägande bönder vars skatteprestationer Kronan överlåtit till en adelsman. Särskilt vanligt under 1600-talet. Dessa bönder ansågs näst intill som egendom av ägaren till godset, eftersom de löd under honom, och betalade sin skatt till sin herre, och inte till kungen. Frälsebönder hade ingen rätt till jorden, och de betalade hyra för den i form av dagverken till sin herre, som betraktade dem som "åbor" eller landbönder.