Dackefejden

Dackefejden är uppkallad efter Nils Dacke, en bonde och upprorsledare från Torsås i södra Småland. I detta landskap växte under 1500-talet böndernas missnöje med Gustav Vasas skattepålagor, förbudet mot gränshandeln med de danska landskapen i söder och med den rådande kyrkopolitiken.

År 1542 gjorde bönderna i Småland, under ledning av Nils Dacke, uppror mot Gustav Vasas regim. Revolten kallas Dackefejden - något milt antagligen, jämfört med vad det i själva verket var. Revolten spred sig snabbt över Småland och Östergötland. Dacke och hans mannar besegrade lätt de kungliga trupperna som inte var vana vid strid i oländiga skogstrakter.

I november år 1542 blev kungen därför tvungen att gå med på en fredsuppgörelse. Dacke blev i och med den ledare för Småland och han passade därefter på att genomföra flera reformer: Den katolska gudstjänsten återinfördes och gränshandeln med Danmark blev åter tillåten.

Under vintern år 1542-år 1543 slog dock Gustav Vasas trupper skoningslöst tillbaks och Småland hamnade åter under den svenska kronan.