Alsnö stadga
Alsnö stadga var en stadga som utfärdades år 1279 av
Magnus Ladulås och med den införde han världsligt
frälse, förbjöd våldgästning samt stadfäste Birger Jarls fridslagar.
- Alsnö stadga, dokument, utfärdat av kung Magnus Birgersson (Ladulås) på kungsgården Alsnö på nuvarande Adelsö i Mälaren. Stadgan är en av de mest omdebatterade källorna inom svensk medeltidsforskning. Originaldokumentet har gått förlorat, men texten är känd genom senare avskrifter på svenska. Avskrifternas text anger dateringen till år 1285, men stadgan anses vanligtvis ha tillkommit före utgången av 1281, sannolikt vid en herredag 1280. Den innehåller bl.a. förbud mot våldgästning och en förnyelse av Birger Jarls fridslagar. Framför allt har dock stadgan uppmärksammats i diskussionen om det världsliga frälsets uppkomst i Sverige. Enligt en sedan länge etablerad tolkning infördes nämligen med Alsnö stadga, ett världsligt frälse (Adel), vars rättigheter och skyldigheter angavs i stadgan. Kungen fritog sålunda vissa kategorier från s.k. gästningsskyldighet på deras egendomar. Det gällde bl.a. biskopar, riddare och "svenner till vapen" (väpnare). Vidare befriades kungens män, liksom hertig Bengts, ärkebiskopens och biskoparnas svenner "från all kunglig rätt", vilket har tolkats som frihet från kungliga skattepålagor och böter. Detta frälse skulle även tillkomma de män som tjänade kungen med stridshäst. Motprestationen för frälset utgjordes sålunda av tjänst, framför allt kvalificerad krigstjänst. I det perspektivet kan stadgan förstås mot bakgrund av en pågående omläggning inom krigsväsendet, där en elithär med tungt beväpnat rytteri nu ersatte ledungsflottan. Den världsliga frälseklass som sålunda skulle ha skapats genom Alsnö Stadgar har sannolikt innefattat både rena kungatjänare och representanter för rikets gamla hövdinga- eller storbondeklass. Avgörande för adelskap blev nu det trohetsband varmed de enligt kontinentalt, feodalt mönster knöts till kungen. En annan uppfattning gör gällande att den kortfattade bestämmelsen om de män som tjänade med stridshäst inte säkert kan kopplas till befrielsen från all kunglig rätt. Stadgan kan därför inte ses som konstituerande för en världslig frälseklass i bred bemärkelse. Denna klass skulle i så fall ha vuxit fram i en långsammare process snarare än genom en enstaka bestämmelse vid ett speciellt tillfälle.
