Adel
Svensk adelsuniform
I det gamla ståndssamhället var adeln det stånd, som hade mest makt.
Adeln, som under tidig medeltid kallades frälse, hade särskilt stora förmåner. Bara adelsmän blev höga ämbetsmän eller militärer. I svenska riksdagen (ståndsriksdagen) hade adeln en avdelning för sig. Den kallades riddarhuset. Riddarhuset är även namnet på det hus i Gamla stan i Stockholm som är den svenska adelns samlingslokal. Vissa slags jordsgods s.k. frälsegods, fick bara adelsmän äga. Adelns alla förmåner kallas adelsprivilegier.
Adelsmannens rikedom och makt gick i arv till hans söner, det blev en adelsätt. Den adelsman, som hörde till en mäktig och ansedd släkt, var själv mäktig och ansedd. Adelsmannens vapensköld (http://www.adelsvapen.com/) visade vilken släkt han tillhörde. De olika adelsätterna gifte sig med varandra eller gifte in sig i kungahuset och makten koncentrerades allt mer, och det tidigare vikingatida samhället fick en feodal prägel.
Sveriges adel räknar sitt urspung från tidig medeltid. På Alsnö stadgades år 1279 att den tjänstemannaklass som gjorde rusttjänst till häst skulle åtnjuta frälse, dvs. skattefrihet. Vid 1980-talet fanns på svenska riddarhuset introducerad adel litet över 600 adelsätter, 227 friherrliga, och 57 grevliga ätter. Hertig (eller hertiginnor) har i Sverige alltid varit prinsar eller prinsessor av kungahuset.
Vid Erik XIVs kröning år 1561 dubbades de första grevarna i Sverige, riksrådet och riksmarsken Svante Sture d.y, riksrådet och riksrådsmästaren Per Brahe dä, samt riksrådet Gustaf Johansson Tre Rosor.
I de flesta länder finns det inte några adelsprivilegier längre. I vår tid kan man vara rik och mäktig utan att vara adelsman. Men många av de gamla adelssläkterna är än idag förmögna och inflytelserika. Ett exempel är huvudmannen i den gamla Österrikiska kejsarätten, Otto von Habsburg, som i flera år var ordförande i EU´s ekonomiska kommisson.
Den sist adlade personen i Sverige var upptäcktsresanden Sven Hedin som adlades von Hedin.
